Läste just om ett center i USA för främst missbrukare. Kom in på sidan via en kontaktförfrågan av CEO:n för centret. De verkar enligt "den spirituella psykologins 21 punkter", vilket betyder att de ser på själen som människans huvudsakliga existens och att kroppen endast är ett uttryck för själen. Det betyder inte att de är "religiösa" i en snäv bemärkelse, men spirituella på så sätt att de tror på en gudomlig existens.

Tyvärr har jag svårt för att hålla med dessa tankegångar. Jag ser nog universum som ganska "känslo- och själlöst" och livet mera som en slump som vi får vara tacksamma för. Visst skulle det göra livet roligare och mera hoppfullt med tanke på fortsättningen att kunna tro på ett "universum som är uppbyggt av kärlek". Kärleken är viktig, för att inte säga fundamental för mänsklighetens överlevnad och välbefinnande, men jag tror nog att den är någonting som överlevt evolutionen för att det har varit en känsla som visat sig viktig för överlevnaden. Den är sammanbunden med empati, medkänsla och en vilja att hjälpa varandra. Och den får oss att må bra. Så låt oss frossa i kärlek i alla dess former! 

Kram!