Det här mörkret och regnet börjar gå mig på nerverna. Det är som om mörkret och diset skulle söka sig in i huvudet och hjärnan och dämpa all energi. Det känns som om allt skulle gå litet långsammare, också tankarna. Jag tror det är en rest från vårt tidigare liv i grottorna. På vintern skulle antagligen energi sparas, eftersom det var ont om mat och man ändå inte kunde röra sig så mycket ute i kylan. Vi borde säkert sova mycket mera och göra saker långsammare. Det är biologividrigt att stiga upp tidigt (mitt i natten), alltså 7-tiden, och försöka vara pigg, energisk och effektiv. Jag tror att vi i Norden borde ha en annan dygnsrytm på vintern.